Åh, min älskade Jens. Va rädd jag blev igår.

Allt började när jag hade vaknat och skulle klä på mig och gå på jobbet. Jens va inte hemma, för han hade jobbat natt. Men så ringde han och sa att han inte va på jobbet, utan på sjukhuset. Han hade åkt in med ambulansen på natten runt halv 4 för att hans hjärta hade pumpat så snabbt och han mådde illa. Usch, stackars min älskling. Och inte ringde han och väckte mig när det hände. Jag grät och grät. Men som tur var det inte så allvarligt. De hade tagit en massa prover och han skulle få vila lite. Så jag åkte iväg på jobbet, även fast jag bara ville till Jens. Men runt halv tio pratade jag med honom igen och då bestämde jag mig för att åka dit. Så jag fick lov att gå från jobbet och åkte direkt till Jens. Köpte lite gott och någon tidning till honom, sen väntade vi länge innan han skulle få göra ultraljud på hjärtat. Han hade även tagit en massa prover och gjort EKG och allt som de ska kolla, så det kändes skönt. Ultraljudet visade sig också vara bra, så allting ser bra ut, men vad var det då som gjorde att han fick sådär?! Kanske stress, kanske hans arbetstider.. mycket vi får fundera på nu. Jens fick iaf stanna på sjukhuset över natten, så nu på morgonen ska han få åka hem. De ville ha honom under observation, om det skulle hända igen. Stackars min Jens, trött va han också. Men många som kom och besökte honom. Det  var nog uppskattat. Både jag och Johan, Jens chef och en annan från hans jobb. Idag ska vi bara ta det lugnt älskling. Syns snart.