Döden är oundviklig





Det var som mitt innersta visste det hela tiden.
Först så sov jag inte bra inatt.
På min omvårdnadshandledning idag på skolan så pratade vi om döden. Det var jag som tog upp en situation som jag upplevt på en av mina praktiker som blev dagens samtalsämne..
En gammal dam jag hjälpte idag vid bussen sa att jag hade gjort dagens goda gärning, efter jag hållt i hennes hand.
Jag förstod på en gång vad som hade hänt när jag såg att det var mamma som ringde nu på eftermiddagen.


Idag är en sorglig dag.
Min låtsatsfarfar har idag somnat in efter en viss tids sjukdom.


Det finns en port som öppnas tyst och stänges utan dån,
och alla vägar leder dit, men ingen därifrån.
Alla frågar "Vart, varthän?", men ingen svaret vet,
ty svaret på den frågan är just portens hemlighet.


Sov gott Martin!


Postat av: Gudrun

Meenn.....Karolina, va´fiiint du har skrivit.

Jag börjar gråta här i min ensamhet tidigt på morron. Tassa kommer och tittar så frågande på mej, lägger försiktigt upp tassen och kommer med sin varma nos och undrar försiktigt vad som står på.

Hon vill verkligen trösta, hon står här länge innan hon vänder tillbaka till sin plats, när hon ser att matte ändå mår bra. Karro jag saknar dej, puss o kram vi hörs ikväll./mamma

2010-01-29 @ 06:25:25
Postat av: pap

fint skrivet karro.

2010-01-29 @ 17:32:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback