Äntligen var det min tur..
Som jag längtat!
Sara och jag har ju gått på samma pass så även denna natt var vi tillsammans.
Vi började 21.30 och vi blev nästan lite ledsna när vi kom in på avd och insåg att det bara va 2 pat där.
Hmm.. men efter en liten stund kom fler patienter in och en uska kom och frågade vem av oss som skulle hänga med in på ett rum.
Sara fick gå och det dröjde inte länge tills "hennes" bebis tittade ut!

Jag väntade och väntade.. läste och läste i min kvinnobok.
Tänkte i massor.. varför ringer det inte i telefonen??? (fler kvinnor in för att föda).
Men tillsluuuuut kom en uska och sa att jag fick följa med in och hälsa på de blivande föräldrarna.
De hade varit där väldigt länge och nu äntligen var det dags.
Det tog ett tag innan miraklet tittade fram, vid 5-tiden tog bebisen sitt första andetag.
Det var en underbar förlossning jag var med på.
Kvinnan gjorde ett kanonjobb, även pappan.
Barnmorskan och uskan också såklart.
Men jag kan inte säga mer än vilka krafter det finns inom oss tjejer!
Något som bara är inbyggt i oss och vet hur det ska fungera.

Jag trodde jag skulle böla, men jag kunde hålla mina tårar inne i ögonen.
Föräldrarna hade inte tagit reda på könet så det var så roligt och se när de upptäckte att den var en liten flicka.

ÅÅÅHHH! Helt underbart!