Det är mörkt, kallt och jag är ensam. Och jag har nyligen kollat på en skräckfilm eller något liknande (inte för att det händer ofta). Programmet Efterlyst räcker också för att jag ska få rysningar. Allt det här kan göra mig vettskrämd. Jag skulle kunna svimma av rädsla.

När jag och min plutt vaknade idag gjorde vi en god kasslergratäng. Efter maten bestämde vi oss för att kika på en serie som svt sände i helgen. Tre avsnitt bara och riktigt läskig. Levande föda heter den. Jag blev så rädd, så jag fick tårar i ögonen och jag blir helt inne i det. Jens försökte lugna mig och sa att det är ju bara en serie på tv:n och inte i verkligheten. Men det är likadant när jag kollar på Desperate housewives, Prison Break och Greys Anatomy. Jag gråter och ler och är verkligen med "inne" i serien. Helt sjukt egentligen, men så fungerar jag med serier.

Nu är jag inte rädd längre. Sitter på jobbet och jag är inte ensam. Och det är inte mörkt heller. Tur!

Förresten så kollade jag inte sista timmen på serien. Jag satt i soffan och bara lyssnade, Jens låg i sängen och fick i detalj berätta vad som hände. Jag är en liten skitmörkrädd knäppis. Finns ett bra exempel på när jag ska gå härifrån sent på kvällen eller efter en natt. För det sägs ju nämligen att det spökar här på mitt jobb i den "gamla" delen vahuset och när jag ska gå ut till parkeringen till min bil, måste jag gå i genom den "gamla" delen. Och när jag gör det springer jag nästan och tittar bara rakt fram. Jag får en liten panik känsla i kroppen. Och om inte hissen är uppe på min våning blir det ännu värre. När jag väl kommit fram till bilen är jag så rädd att någon ska hoppa upp bakom mig eller rycka upp bildörren, så jag skyndar mig alltid och sätta mig och sen trycka på lås. Då släpper allt och jag känner mig trygg. Tänk vad bilen kan vara bra till mycket!
Bara lite mindre än 3 timmar tills jag ska gå genom den läskiga delen av huset och sen få sätta mig i bilen och åka hem.